Det var den här som fick följa med hem! Såå skön, den enda som passade min huvudform. Dessutom är det ingen hjälm som alla andra har, många av de andra hjälmarna de har på Hööks rider varenda ryttare runt med. Imorgon blir premiärritten med den här, det blir nog toppen.
 

Jag har ramlat av på huvudet med min hjälm flera gånger, så i somras tänkte jag köpa en ny men så blev det inte. Nu är den helt sönder, och därför ska jag och pappa åka in till Hööks och kolla på en ny i eftermiddag! Det blir nog en Lami-Cell som jag hade innan, dock inte en likadan. Dels för att den inte sitter perfekt på mitt huvud och dels för att den inte finns på Hööks. GPAn som finns på Hööks är ju också en dröm, men den är alldeles för dyr!

Får se vilka de har i butiken, men jag ska kolla in de här hjälmarna iallafall. Pröva och känna lite. Lami-Cells hjälmar är enligt mig grymt snygga, lätta och sköna så någon borde passa och få följa med mig hem! En av dessa är från CRW, men den var otroligt snygg så jag provar den också. Det blir en svart då det är den färgen jag har på min basutrustning!

För mig, så är det främst innehållet och personen bakom bloggen. En fin bloggdesign gör mycket, men om bloggen är dålig eller bloggaren ointressant så klickar jag ändå bort bloggen på direkten. Precis på samma sätt så kan jag fastna för en blogg där bloggdesignen inte är så mycket att hänga i julgranen. Bilder är viktigt, men det är ungefär samma princip där - utan bra innehåll, så skrotas bloggen ändå.

Blandat med långa och korta inlägg, bra stavning och grammatik, tips, dagens ridpass-inlägg, fin design och en bloggare som har ett kul liv att läsa om (observera dock att den inte behöver ha fem hästar och tävla SM, jag har fastnat för massa ridskolebloggar som jag älskar att läsa om) - det är min drömblogg! Men, bara några av dessa punkter finns med så fastnar jag oftast för bloggen.

Läste den här artikeln och dröjde inte länge innan jag satt och grät, blev verkligen så himla gripen.. Att en människa ska behöva utstå något sådant här. Och hans familj som förlorat två barn / syskon. Världen är så orättvis.

Min mamma har haft cancer två gånger de senaste åren så jag vet hur det är att leva med en närstående som är cancersjuk, det är fruktansvärt. Ett rent helvete. Ska inte prata så mycket om det, tror inte att någon bryr sig särskilt mycket, och det är privat - men vi hade väldigt, väldigt mycket tur och det händer att jag oroar mig över att få uppleva allt igen. Därför blir jag alltid lite extra tagen när jag läser sådant här, just för att jag kan relatera till det. Det är en hemsk och avskyvärd sjukdom, hoppas för allt i världen att forskarna kommer på något riktigt bra läkemedel / vaccin snart - den har tagit alltför många liv. Usch.

Vila i frid Sebbe ♥

 

 

Igår fick jag ju Eminem istället för Bisa, tänkte inte så mycket på det - tänkte att det bara var en engångsgrej. Ridpasset gick ju bra och allt sådär, i slutet frågade jag Lotta om jag skulle få ha Bisa nästa gång. Då sa hon att jag antagligen skulle få hoppa henne men att hon inte ville att jag ska ha henne i dressyren längre.

Varför? Jo helt enkelt för att hon tycker att jag ska få utvecklas som ryttare, att jag inte ska behöva sitta en hel lektion och kämpa för att Bisa ska röra sig framåt. Klart att jag tycker att det här är tråkigt men samtidigt så känner jag att det är rätt beslut, för ärligt talat har det inte varit så roligt att sitta och kämpa för att "min" ponny ska gå i rätt gångart och känt mig som världens sämsta ryttare.

Så här ligger det till alltså, Bisa i hoppningen (tror jag iallafall) och Eminem i dressyren mestadels av tiden. Ibland andra hästar men mest han, tydligen! Tråkigt som sagt, men samtidigt rätt och bra beslut. Får se vad det här leder alltså, kanske får jag tillbaka Bisa i framtiden plus att jag rider ju henne en hel del i onsdagsgruppen.

Jaa, tack - det hoppas jag med, hihi! Kan förklara lite kort vad ponnycupen går ut på, kan vara fler som inte har någon aning.

Så här står det på Stockholms ridsportsförbunds hemsida: " Stockholms- och Ponnycupen är en utbytestävling i dressyr och hoppning för ridskoleelever på klubb ansluten till Stockholms Läns Ridsportförbund.

Alla lektionsryttare kan vara med, på häst eller ponny i både dressyr och hoppning. Ofta börjar tävlingsdagen med en guidad tur av "hemmalagets" anläggning och avslutas med en gemensam fika.

Cupen ger lektionsryttare en chans att komma ut och tävla på andra ridskolor, och det blir extra spännande eftersom tävlingen rids på hemmalagets ridskolehästar och ponnys.

Tävlingen är uppdelad i lottade grupper om 4 max 5 lag/grupp där alla lag i varje grupp möts en gång på hemmaplan och en gång borta. Gruppsegrare möts därefter semifinal/final. Cupernas grundomgång startar på hösten och avslutas med semifinal och final följande vår. "

Alltså, imorgon kommer det komma sex ryttare från Täby Ridskola till oss. Först hoppar vi en bana på ca 70 cm innan vi lämnar över hästarna till de, så får de känna på hästarna innan de får hoppa banan de också. Jag kommer alltså lämna över Little May till en ryttare från Täby! Det här är jättekul och man får chansen att rida massa olika hästar samt lära känna nya människor, stor tumme upp till det här. ♥

♥ Att jag började rida Bisa är helt klart en sak som jag är oerhört tacksam och glad över! Vi har gått från att rida igenom hindrena till att hoppa 90 cm utan större problem, är inte det rätt bra? Dressyren har gått framåt, för det mesta har det gått käpprätt åt skogen men det blir bättre och bättre. Hon litar på mig mer och mer och jag börjar lära mig knapparna, så det är bra!

♥ Min osäker i hoppningen är nu borta till 99 % vilket endast uppnåtts genom träning, träning och ännu mer träning. Jag har hoppat hästar som jag litar på och i dagsläget är jag både hundra gånger bättre och säkrare än vad jag var för ett år sedan. Den enda gången jag blir osäker är om jag rider en häst som kan nita, annars är det nemas problemas! Jätteskönt och kul, med tanke på hur mycket jag kämpat med det här.

♥ Jag fick chansen att hyra Pawlo och Spilopp i en månad, vilket är något som var väldigt lärorikt! Även om det inte alltid gick bra och att det hände lite saker så var det nyttigt. Dessutom hade båda ponnyerna ett hjärta av guld och lärde mig massa saker både två, även om det ingick lite bocksprång och annat bus. ;)

♥ Äntligen har jag kunnat vara med i en tävling och känna att jag faktiskt har en chans! Även om jag aldrig blev placerad förutom på en ponnycupsmatch där jag fick guldmedaljen så har jag faktiskt kommit tvåa i en LB:1, precis utanför placering i flera hopptävlingar och så vidare. Det är stort för mig som alltid har varit tvungen att kämpa med en ponny som slängde av mig eller vägrade ut sig på första hindret, vilket nästan alltid resulterade i att jag kom sist..

♥ Förutom allt det här som jag skrivit ovan så har jag utvecklats grymt mycket. Har fått en bättre grundsits, kan rida i princip alla hästar i rätt form och balans och även hoppningen går framåt. Jag är tuffare och envisare, mer orädd. Om jag är osäker ignorerar jag det och ger fan (ursäkta språket) på att jag ska klara det - och då går det, för det mesta iallafall. För ett år sedan hade jag fegat ur direkt. Har alltså utvecklats mycket, både rent fysiskt och mentalt!

I somras så hade jag två ponnyer på foder i en månad (eller rättare sagt, två veckor vardera) och den första var c-ponnyn Pawlo. Grymt cool ponny som hoppade som en gud, dock hade han ett otroligt skarpt sinne och var väldigt busig. Pawlo var rätt jobbig vid hanteringen då han var otroligt stark och kunde dra iväg med mig genom hela stallet för att få tag i ett höstrå om jag inte hade 110 % fokus på honom hela tiden. 

Det här är nog ingen ponny som jag skulle "valt" om jag hade fått provrida ponnyer, inte min typ av häst, men det var väldigt lärorikt att få ha honom några veckor. Han var en riktig hejare på att bocka och jag flög av en gång på en uteritt, men annars så lyckades jag hålla mig kvar. Han var riktigt maffig i dressyren när man hittade hans knappar även om han var lat och tyckte det var jobbigt att arbeta så det krävdes många stegringar, bakutsparkar osv innan han gav sig och fann sig i situationen. Kan inflika att han inte hade ont utan endast tyckte det var jobbigt och så fort jag var bestämd så blev han lugn och mjuk och jobbade med hela kroppen!

Tyvärr så sträckte han ena bakbenet när han bråkade med sin boxgranne (ja, han var väldigt ranghög och skarp mot de andra hästarna också) och blev dålig så han fick åka tillbaka till ägaren. Då fick jag hem en ungponny istället som ni kan läsa om om några dagar! Saknar Pawlo jäättemycket ibland, även om han var lite knasig så lärde han mig SÅÅÅ mycket och var en riktig liten kämpe.

För ett år och en månad sedan red jag Bisa för första gången, när hon precis kommit till Stockby. Blev kär i henne direkt. Jag kommer ihåg första hoppningen, alltså herregud hahah.. En ponny som knappt gick framåt, stannade på flera hinder och när hon väl hoppade så följde jag knappt med. Tror det var en gång jag fick ett bra språng med hyfsad "synk" mellan oss två. Efter det hoppade jag henne inte förren höstterminen 2013.

I höstas, på vår första hopplektion alltså, så lyckades vi galoppera rakt igenom ett hinder, i princip alla språng blev knas och trots att hindren inte låg på högre än 60 cm så hade vi fullt sjå med att komma över dem. Andra hopplektionen sprang hon undan, lyssnade inte ett dugg på min skänkel eller de vändande hjälperna, snubblade över bommar så vi nästan brakade rätt in i ett hinder och så vidare. Det är verkligen heeelt sjukt vad vi utvecklats!

Nu så har vi kommit över ett tittigt, smalt räcke på 90-95 cm, trippelbarrar, titthinder och så vidare helt utan större problem. Samtidigt som jag har blivit bättre på att rida henne så har vi två blivit tightare vilket gjort att hon litar mer på att jag väljer det bästa för henne i olika lägen. Jag litar på Bisa till 100 %, jag vet att hon kommer ställa upp för mig och jag är inte osäker i hoppningen längre, tack vare det här sexåriga lilla ponnystoet!

Synd att jag inte har någon video att visa er nu & då liksom, men ni anar inte vilken skillnad det är. Mina kompisar kan nog intyga. Även om det inte alltid går fläckfritt och att jag ibland bara vill lägga mig ner och gråta för att det gått så dåligt på ett ridpass, så älskar jag den här ponnyn oerhört mycket. Världens underbaraste ponny, det är Bisa det!

Hoppning / Dressyr

Sadel / Barbacka

Remont / Aachen

Brun / Fux

Pigg häst / Seg häst
Pajas / Magnifique

Häst som lätt krullar ihop sig / Häst som lätt går med huvudet i luften
Ponny / Stor häst
Hopptävla / Dressyrtävla

Hackamore / Bett

- Jag älskar att läsa! Mina nuvarande favoriter är Starcrossed, Hungergames, Divergent och Fallen Ängel, de är helt otroligt bra.

- Stockby ligger endast två minuter från mig med bil och ca tio minuter om jag går. Från min skola så tar det ungefär en halvtimme att ta sig dit med buss, och om i bussarna skulle gå så sällan så skulle det inte ta mer än en kvart. Jätteskönt att ha det så nära!

- Här på Lidingö har det inte kommit en enda snöflinga än... Förhoppningsvis så skulle snön komma på torsdag, hoppas verkligen det stämmer!

- Jag är beroende av We♥It och har gillat nästan 3k bilder där. Om ni vill följa mig heter jag Tova Eivinson.

- Just nu följer jag endast serierna Grey´s Anatomy, Paradise Hotel och Solsidan "slaviskt", men förutom de så försöker jag komma ihåg att titta på Revolt och Äkta människor.