I bloggvärlden finns det både större och mindre bloggar. Bakom båda sorterna så sitter det en eller flera bloggare och skriver, den stora skillnaden är hur många som faktiskt sitter och läser. Precis som med "vanliga" kända människor så finns det s.k storbloggare som svävar långt över jordytan medan vissa andra är oerhört ödmjuka och står stadigt med båda fötterna på jorden. Inlägget är inte riktat mot en specifik person, på samma sätt som det inte är till alla. Känner du dig träffad, tänk till både en, två och tre gånger.

Jag vill inte tjäna miljoner och vara världskänd, mitt mål och dröm är att bli kriminalpolis. Jag har en bästa vän och flera bra vänner. Mitt liv går ut på att sitta hemma, fangirla om serier och böcker, vara med vänner och tillbringa massa tid i stallet. Jag sticker inte ut, är en typisk svensk tjej - och vet ni vad? Jag trivs med det.
Det är inte bara en gång som jag kollat in på en större blogg, sett ett långt inlägg som enligt bloggaren själv ska vara "peppande och inspirerande" - men som enbart får mig (och säkert många andra) att må dåligt. Varför? För att hela tiden skriver bloggaren om hur perfekt man lyckats i livet om man kommer dit h*n är idag, hur man ska gå emot alla normer och inte ställa sig i det grå, tråkiga svenska ledet och yadayada.

Under hela tiden av dessa inlägg antyder bloggarna om hur misslyckad man är om man väljer att inte ha tusen vänner utan ha sin bästa vän som man är så tight med, om man inte har en dröm att ha sjusiffrigt på statistikmätaren. Att man inte är lika bra som denne om man har ett jobb som inte är så välbetalt, att man är dum i huvudet om man skaffar ett Ask.fm - konto även om man aldrig skriver något elakt.

När man kollar kommentarerna på dessa inlägg är det många välformulerade och trevliga kommentarer som på ett stilla sätt förklarar hur vi "gråa, tråkiga svenskar" känner sig när vi läser inlägget. Vips kommer det svar där en arg bloggare skriver om hur avundsjuk man är på dennes liv. Jag är så fruktansvärt trött på det här.

Jag är inte avundsjuk. Jag trivs med mitt liv och det gör sannerligen även skribenten. Enligt mig är min framtid ljus. Så snälla, bara för att man väljer att vara en "typisk svensk" är man inte grå och tråkig. Bara för att man inte har ett lika välbetalt jobb och säger ifrån när något känns fel, är man inte avundsjuk. Det är inte okej!