Hejdå Kombiryttarna

Som ni har märkt har vår uppdatering varit fruktansvärd den senaste tiden. Vår blogglust har helt enkelt försvunnit. Det har varit så mycket tex i skolan så den lilla tiden vi har fått över har gått till att bara ligga och chilla. Men tro oss när vi skriver detta, det är inte enkelt. Efter mer än ett år på den här bloggen känns det väldit sorgligt att säga hejdå. Tack för att ni har läst vår blogg och tack för tiden här!
 
Vill ni fortsätta att följa oss?
 
Tova
Instagram @toviovi & @photosbytova
 
Emelie
Instagram @emeliesturk & @emeliesturkphoto
Fotoblogg (ej vanliga inlägg) http://emeliesphoto.webblogg.se
 
 
Puss & Kram 
Tova & Emelie

Mitt 2014 - Hästväg

2014 är snart slut. För mig har det varit ett alldeles speciellt år där jag har utvecklats väldigt mycket inom ridningen. Jag har stött på utmaningar och sorg men även framgång och glädje. 
I början av året slutade jag rida Diana. Min hopprädsla hade gått överstyr och jag ville sitta på en säkrare häst för att komma över den. Jag började rida på Anna Bell och Oliver, farmförallt Oliver. Han lärde mig en hel del. I början tyckte jag att han var jättetråkig men när jag väl lärde mig att hoppa honom på rätt sätt så kom en helt annan ponny fram och han blev otroligt rolig. Det är tack vare honom som jag idag kan säga att min hopprädsla är helt borta. Då kunde jag knappt hoppa 50 cm utan att det vred till sig i magen och jag mådde illa. Nu kan jag hoppa 90 cm utan att behöva tänka en andra gång.
 
På sportlovet flyttade Ivar vilket jag mådde jättedåligt över. Jag tyckte det var oehört tråkigt att inte få rida honom mer då jag hade jättekul på. Han trivdes inte på Ekholmsnäs efter att hans kompis, Erro, hade sålts. Jag vet var han står nu och känner hon som har stället. Jag har varit där och hälsat på några gånger, men det kommer ändå aldrig att bli så som vi hade det. Han var en otroligt snäll ponny, och inte minst duktig.
 
Strax innan sommarlovet red jag för en tjej i hoppgruppen efter mig och fick då sitta på Eminem. Den gången klådde jag mitt höjdrekord och hoppade 1.05 vilket jag är stolt att jag ens klarade av då. Jag hade bara hoppat 50 centimeter på en clear round med Eminem tidigare. Jag var fortfarande lite nervös i hoppningen. Eminem är verkligen en jättesnäll häst för jag lyckades hoppa honom utan problem, något jag inte trodde. Snäll ponny det där alltså!
 
Sedan blev det sommarlov och den 6 juli kom världens goaste ponny till mig och jag hade henne i fyra veckor. Emma heter hon. Hon var envis så fort man krävde av henne, hon ställde till det för mig. Jag var dygnsur efter varenda ridpass i början. Det var få pass som jag ens kunde galoppera på henne utan problem. Men hon var ändå så snäll i hanteringen. Hon var också världens gosigaste. Det enda problemet vi hade var det här med att jobba, vilket vi inte riktigt var överens om. Men några få pass var hon fruktansvärt fin. Det var med sorg i hjärtat som jag lämnade tillbaks henne den 2 augusti och jag saknar henne jättemycket.
 
Efter sommaren började jag med att rida en del olika hästar men det tog inte lång tid innan jag började rida Diana igen. Hon har verkligen blivit mycket bättre sedan jag red henne sist. Vi har startat en clear round felfritt, hon stannade på ett hinder men jag tryckte på henne så hon hoppade det ändå och vi blev därmed felfria. Vi har hoppat 90 tillsammans och jag litar på henne mycket mer nu även om hon stannar ibland men man märker oftast varför hon stannar. 
 
Den 13 september blev jag även medryttare på Fidla. Jag hade inga förväntningar på henne i början och jag har fått höra av många: Börja inte rida Islandshäst, det förstör din ridning. Fidla var inte min första medryttarhäst som var islandshäst ändå så jag tänkte isåfall är min ridning redan förstörd. Plus att jag visste om att det går alldeles utmärkt att rida en islandshäst normalt så jag förstod inte problemet. I början lärde jag mest känna henne. Men sedan prövade jag hoppa med henne en gång och även om det gick jättedåligt så tyckte jag att det var kul. Därför frågade jag ägaren om jag fick börja hoppa med henne lite oftare för att utveckla henne i hoppningen. Sagt och gjort. Även om det är en lång väg kvar till vi ens kan starta en klubbtävling på stockby så har vi kommit en bit. I början förstod hon inte det där med att hoppa över hindret. Det högsta vi har hoppat i nuläget är 80 cm och längre ska vi komma. Hon är jätteduktig, problemet är nog framförallt att hon inte tror på sigsjälv. Vi har också startat L:C på en dressyrtävling vilket inte alls gick bra då hon inte ville fatta galopp överhuvudtaget så vi hamnade på 50:% tror jag.

Detta är väl det som hänt i år antar jag. Jag har haft ett jättebra hästår som sagt, och jag ångrar ingenting. Framförallt inte Fidla, jag vill bara utvecka och utveckla henne i hoppningen mer och mer. Mitt mål med henne är att kunna starta L:D i hoppning. Jag har massa mål med ridningen 2015 men det kommer i ett annat inlägg.
 

Hemma

Yes! Äntligen är jag hemma. Det som jag har saknat allra mest är min säng. Min säng är underbar, jag skämtar inte. Men jag har ju saknat en massa annat också. Idag sågs jag och min kompis Moa en liten kortis och det var jättekul! Imorgon blir det ridning på Fidla, myys.
/Emelie

Sanningar

♥ Det jobbigaste med att rida Bellissa är att det är så svårt att rida ut ensam med henne... Jag älskar att rida ut själv, men det är inte lika kul längre när hästen står på två ben.

♥ Hade jag inte ridit så mycket som jag gör hade jag utan tvekan hållt på med skidåkning seriöst, dvs tävlat och tränat i det.

Jag gick ut höstterminen med exakt 300 i meritpoäng. Satsar på att höja mig nästa termin, men i det stora hela är jag faktiskt väldigt nöjd!

♥ För två år sedan var jag väldigt rädd och osäker i hoppningen. Något som försvunnit helt nu, det enda är att jag ibland kan bli lite osäker på högre höjder om jag rider en häst som jag inte litar på.  

♥ Bellissa och Silver har lärt mig otroligt mycket om hur man verkligen rider. Innan dem så gjorde jag i princip aldrig halvhalter, red mycket med händerna, vågade inte vara konsekvent och så vidare. De båda är välridna och ser enkla ut men de gör verkligen inget gratis. Stor, stor skillnad mot snälla ridskoleponnyer.

♥ Jag är inte så förtjust i katter, tycker att de är rätt läskiga. Dock finns det undantag, vissa katter älskar jag!
 
 

Min kommande veckas planer

Måndag: Åker hem från västkusten.
 
Tisdag: Rida Fidla
 
Onsdag: Oplanerat, för tillfället
 
Torsdag: Oplanerat, för tillfället
 
Fredag: Åka till Sporren, rida Fidla, hoppa i kombin samt i hoppspecialen.
 
Lördag: Oplanerat, för tillfället
 
Söndag: Hoppa med Fidla
 
Det är dagar då det är oplanerat men det är för att jag inte har bestämt dagar på saker ännu som händer i veckan, till exempel så har jag lovat att fota min kompis innand en 4de och det måste jag ju göra. Men det finns en del andra saker också som jag gör så ni får en bättre uppdate för varje dag på morgonen.
 

Assleröd 2014-12-28

Copyright

Godmorgon 08.47

Även om det tog emot att gå upp när klockan ringde vid 8 så är det värt det. Framför mig väntar en morgon av fotografering i stallet. Jag har inte tagit bilder på hur länge som helst. Men det är bättre sent än aldrig. Fotografering är ändå en stor del av mitt liv och jag klagar inte. Glädjen när man sitter och rensar bilderna och hittar bilder som man faktiskt är riktigt nöjd med, den är oslagbar.
   "Motivet" idag är min kompis Clara som ska hoppa en pay and jump med sin ponny. Det lär bli lite andra bilder än det också men det är väl det jag kommer för att fota antar jag. Nu måste jag gå ifrån datorn för jag har en lång promenad in till staden bedvid, där jag sedan blir uppplockad av Clara och hennes mamma. 
 
 
Ha en super bra dag allihopa!
 
 

2014

I början av januari, i slutet av jullovet, var jag tvungen att lämna Bisa bakom mig och börja rida Eminem. Inte något beslut som uppskattades från min sida, på den tiden ogillade jag Eminem starkt. Min tränare hade tröttnat på hur Bisa höll på i dressyren och tyckte att jag skulle börja rida en häst som skulle gynna min ridning mer. De första månaderna utvecklades vi enormt. Till en början hade jag ingen kontroll på honom alls, han drog iväg och min sits och mina skänklar levde sitt egna lilla liv - men det gick alltid bättre och bättre för varje ridpass, så det triggade mig att fortsätta kämpa. Nu har jag vant mig vid hans hoppteknik och rider överlägset bäst på honom i jämförelse med de andra hästarna jag rider, vi har tävlat lite och det har både gått jättebra och mindre bra. Förhoppningsvis får jag fortsätta med honom nästa termin!
 
6 mars åkte jag till Ekholmsnäs för att provrida Bellissa du Nash, ett belgiskt halvblod som jag hört mycket skräckhistorier om innan. Var så nervös att jag höll på att spy, jag ville verkligen att det skulle gå bra. Det var inte fläckfritt, men det gick bra för att vara första gången och veckan därpå blev jag medryttare på henne. Det har varit månader som både varit otroligt jobbiga och helt underbara. Bellissa är en väldigt speciell dam och jag har fått vara med om både det ena och det andra, det är ingen lätt häst vi snackar om här, men i slutändan har allt varit värt det.

Flera gånger har jag varit nära på att sluta, men nu är jag SÅ glad att jag fortsatte kämpa med henne. Världens underbaraste häst!! Till våren ska vi antagligen börja tävla lite. 
 
Den 10 juni hämtade jag hem finaste Silver Star. Jag hade honom i sex veckor och bodde tillsammans med min kompis som också hyrde en ponny. Det var ingen lätt ponny jag fått hem; spänd som en stålfjäder, huvudet var i himlen och han testade mig konstant. Det tog ett bra tag innan jag lärde mig honom ordentligt men till slut lyckades jag hitta knapparna, herregud vad fin han blev då! Han lärde mig väldigt, väldigt mycket.

Vi klickade verkligen, Silver och jag. Gick jag in i stallet för att hämta något, gnäggade han när jag kom inom hans synhåll. När vi kom för att hämta i hagen kom han galopperandes. Han var världens snällaste på uteritter och nästan helt otittig, jag som var (och är) van vid Bellissa var nästan i himlen.. Jag var helt förstörd när jag lämnade honom på Karlshem i mitten av juli, men jag vet var han är nu och han har det superbra!
 
När jag var på Karlshem för att lämna tillbaka Silver i juli så pratade vi med Aud (som äger stället) och det bestämdes lite hux flux att jag skulle dit för att praktisera inför ev. senare jobb under augusti. Sagt och gjort, jag åkte dit utan att känna en enda och var praktikant i några dagar. Jag gjorde allt som de som jobbade gjorde bara att jag inte hade något ansvar. Otroligt fysiskt och psykiskt krävande, bokstavligt talat inte en lugn stund från klockan sju till klockan tio - dock var det väldigt kul! Antagligen kommer jag jobba nästa sommar, roligt roligt.

En sak som var perfekt var att Aud överraskade mig med att Silver var hemma! Två gånger fick jag rida honom och även om han inte var samma lugna, snälla och harmoniska häst som han var på Gunboda var han fortfarande han, liksom. Då svävade jag på små rosa moln. ♥
Jag och en ponny jag provred på Karlshem.
På hösten så följde jag och Wilma med Sofia på tävling och senare började vi även rida hennes ponnyer. Det är ju en bit att åka så vi har varit ute på några eftermiddagar, annars mest lov eller helger. Det är jätteroligt iallafall och vi är väldigt tacksamma för att vi får rida! 
 
Det här har varit de största händelserna under 2014. Jag har utvecklats enormt bland hästarna, både i ridningen och på marken! Nästa år ska jag jobba vidare, har gjort ett litet nyårslöfte att jag ska rida utan stigbyglar eller barbacka så fort jag får möjlighet för att förbättra min balans och sits ännu mer. Let's do this!!
 

BeatsPill

I julklapp fick jag en BeatsPill och jag ville bara rekomendera den till er för den har ett riktigt bra ljud och är dessutom liten och snygg. Den är trådlös och går att ta med sig överallt. Allvarligt hörrni, denna högtalare är riktigt bra. Det är helt sjukt. Jag är heeelt kär i den!
 

Pixel

© Emelie Sturk
 

Jul

Jag vill hem till denna söta lille ponnyn :)
Herregud... nu är julafton över, redan. Snart är det 2015 också. Tiden går verkligen fort. Igår var det julafton, vilket jag antar att ni inte har missat. Jag firade min jul hos min moster och det var jättemysigt. Vi var samlade hela släkten och hade det otroligt trevligt. Jag fick också en massa fina julklappar som jag kan visa lite kort i ett inlägg senare. Vi hörs!

God jul!

Gårdagen tillbringades med familjen och det var väldigt mysigt. Åt stor frukost, gjorde ritningar + bakade pepparkakor till vårt pepparkakshus, åt våfflor, tittade på Kalle Anka, öppnade julklappar och åt middag. Mycket trevligt var det! Min äldsta kusin är jämnårig med mig så det är kul, vi kan umgås. Idag gjorde vi dessutom klart vårt pepparkakshus (bättre sent än aldrig), det var hög klass på det alltså! Imorgon ska jag åka skidor för första gången på säsongen och jag är jättetaggad. Som jag längtat! Här är det säkert en meter snö och kallt är det också, särskilt idag då det är 20 minusgrader. Bara att klä på sig! 

Ber om ursäkt för att uppdateringen kommer vara väldigt dålig ett tag framåt. Finns inte så mycket att berätta om direkt, mina dagar ser likadana ut. Mitt liv är inte så spännande i dagsläget direkt!
Den här damen är väldigt saknad!

Godmorgon på er

Bästa ponnyn :)
Planen idag var egentligen att jag skulle åka ut till ett stall och fota min kompis men eftersom mina föräldrar har fått för sig att vi ska ha minijul idag så måste jag vara hemma. Vi har typ bara det för att vi inte orkar ta alla våra paket till vår moster imorgon och sedan hem igen. Annars så ska jag inte göra så mycket idag men men. Jag ska i alla fall fota henne på Söndag istället så det ska bli kul! Vi hörs.

Gårdagens ponnycup

Vi var på Enskede igår och tyvärr blev det en förlust, men men! Alla var jätteduktiga iallafall. Lotta satte mig på en liten c-ponnyvalack som hette Boden, väldigt ung och ängslig. Tror att det var kanske tredje gången han hoppade bana någonsin? Han var otroligt tittig och osäker, samt extremt pigg med hemmaryttaren. Hemmaryttaren blev utesluten på näst sista hindret.

När jag satt upp så tänkte jag bara på att ha en mjuk och stilla hand. Han var lite lik Eminem på den punkten, egentligen var han inte så pigg som han verkade utan han var mest stressad så med lugn ridning blev han väldigt tillfreds. Fick mycket coaching av Lotta och jag red runt hindret han blev utesluten på väldigt mycket, försökte få honom att slappna av. Det blev bättre och bättre, även om han slängde sig då och då. Fick jättemycket beröm av de från Enskede som sa att jag red honom jättebra så det var kul!

Banan gick faktiskt bra. Fick ett stopp på fjärde hindret men det tar jag på mig, hade alldeles för dåligt tempo in. Han hoppade till och med hindret han var livrädd för!! Även om han var såå nära på att springa undan var jag fast besluten att han skulle över, det blev en väldigt krokig väg och ett nästan stillastående hopp - men över kom vi. Sista hindret var inga problem. 

Tycker det var lite sisådär att ta med en sådan här ponny på ponnycupen. Nu klarade jag av honom, berömde honom mycket och han fick antagligen en positiv upplevelse men tänk om någon sämre ryttare hade suttit upp? Han var såå nervös, verkligen. Dessutom hade han bara varit på ridskolan i någon månad och var väldigt ung. Fin ponny iallafall, efter varje hinder fick han en liten dos med självförtroende och for iväg, så söt!!
Tyvärr var det ingen som fotade/filmade igår... Den här bilden är från Compass iallafall, tror jag ska dit och tävla i januari?

Veckan

 Saknar denna lilla tjockisen ♥
Måndag: Oplanerat
 
Tisdg: Fota min kompis
 
Onsdag: JUULAFTON
 
Torsdag: Oplanerat
 
Fredag: Släkten kommer till oss
 
Lördag: Oplanerat
 
Söndag: Oplanerat
 
Såhär ser många av mina veckor ut när jag är på västkusten men jag åker hem om exakt en vecka så det ska bli skönt. På sommaren har jag oftast mer att göra och speciellt i sommar då jag ska hyra häst hela den delen av sommaren som jag faktiskt är på västkusten på. Det är jag inte bara lite taggad inför, 8 hela veckor så har jag "egen" häst.
 

K O M B I R Y T T A R N A
- Our perfect companions never have fewer than four feet.