I julklapp fick jag en BeatsPill och jag ville bara rekomendera den till er för den har ett riktigt bra ljud och är dessutom liten och snygg. Den är trådlös och går att ta med sig överallt. Allvarligt hörrni, denna högtalare är riktigt bra. Det är helt sjukt. Jag är heeelt kär i den!

 

Har ni tänkt på hur löjligt det där låter? För det är sådär många av oss tänker inom ridsporten och inte minst, jag. Jag tänker sådär. Eller åtminstone tänkte. Jag skäms lite. Men det är väl inte så konstigt egentligen? Jag hör det och jag ser det. I somras ville jag köpa en martingal till min hyrponny. Jag intalade mig själv att hon verkligen behövde en sån. Dessutom, vi skulle ju se 100 gånger proffsigare ut med martingalen. Hon behövde inte en sån. Det hade varit helt bortkastade pengar och vad är meningen med att sätta på en läderbit om läderbiten inte ens kommer att hjälpa? Det är nu vi kommer tillbaks till det här att köpa saker för att det är snyggt. Vad hjälper det oss?

 

Föreställ er detta scenario: Du är på en tävling. Nästa start är inne på banan. Där sitter hon på sin slöa häst med ett skitstarkt bett i munnen men alla andra har ju sånna bett och ni måste ju bara hålla med, lite snyggare är det ju såklart när bettet ser lite komplicerat ut. Hästen hoppar med en teknik så att hovarna inte ens är nära att slå i magen, men magplattor är ju så snygga så hon var tvungen att ha en. Dessutom har hon förbygel, trots att hästen inte alls är i behov av det. Och vet ni varför? Förbygel, ja det är ju också snyggt. 

Hon hoppar, lite halv flängigt och några bommar trillade. Det var nästan lite pinsamt. Jag hade i alla fall tyckt att det vore pinsamt, att se ut sådär bara för att. Att ha alla de sakerna bara för att ha dem, för att visa att jag har råd att ha dem även om varken jag eller hästen behöver det. Jag skulle ha skämts. 

Ska vi verkligen fokusera så mycket på utrustningen? Har det gått så långt att vi hellre lägger de där extra pengarna på en onödig läderbit (som dessutom är från det ena och det andra svindyra märket) än att lägga de där pengarna på en extra träning? Som det ser ut nu så ser man många ryttare med det ena och det andra som egentligen inte kan rida. Borde inte vår utveckling vara viktigare än en onödig bit läder? Och hästen då? Tror du verkligen den mår bra av att springa runt med all denna onödiga tyngd? Det tror inte jag. 

 

Jag lägger mycket fokus på hoppningen i detta inlägg men det är för att det händer oftare inom hoppningen där det finns så otroligt många olika "hjälpmedel". Hörrni, nu tycker jag att vi slutar visa upp utsidan. Utstråla energin att ni är där för att vinna, inte för att gå någon jäkla modeshow med era hästar. Ja, i vissa fall har vet verkligen gått så långt.

 

I ridning, i alla sporter, handlar allt om att utvecklas. Vi ryttare är extremt självkritiska och fokuserar väldigt mycket på oss själva. Det är inte som i andra sporter där man är ett lag och utvecklas tillsammans. Vi är självcentrerade. Vi tävlar också mot varandra om att alltid vara den bättre, även med våra närmaste vänner. Vi observerar varandra hela tiden. Vi kanske inte gör det medvetet, men vi gör det. Jag vet själv hur många gånger jag har tänkt: "åh herrejävlar vad snyggt det ser ut, jag måste också komma upp till den nivån". Det kan vara när en riktigt rutinerad ryttare rider, men även när jag kollar på någon som, kanske ändå är på min nivå, rider.

Har ni tänkt på vilken press det lägger på oss? Mina föräldrar har alltid frågat mig om jag är stressad eller så för att jag sover dåligt och visar på andra stresssymptom. Jag har alltid svarat nej eftersom att jag inte själv märkt någon stress förens nu. Det är som en osynlig tyngd som under alla mina år som ryttare har blivit större. I början tänkte man väl inte direkt på att bli riktigt duktig och observerade andra utan man skumpade mest runt på hästen och skrattade. Men i och med att man utvecklas i ridningen utvecklas även tävlingssinnet och där med stressen. 

 

Jag har alltså gått runt och varit stressad, mått dålogt utan att egentligen veta varför, endast på grund av en anledning som jag så lätt kan sluta fokusera på. Eller sa jag lätt? Är det inte svårt? Va? Att säga att man ska sluta tävla mot andra i sin ridning, det är lätt. Men att faktiskt göra det är nog ritkigt svårt. Det är trots allt ingen lagsport. Men vi behöver kanske inte jämföra oss med alla andra hela tiden? Är det inte enklast om vi lämnar det åt tävlingsplatsen och dommarna. Det tycker jag.

 

Eftersom att jag har verkligen fokuserat mycket på detta ska jag verkligen sluta tänka på det. Jag vill sluta tänka på det och istället ha kul med mina vänner i stallet istället för att jämföra mig med dem. Jag vet att iprincip alla gör detta. Den som har några tips på hur man ska sluta, var så god att ta ett steg framåt i kommentarsfältet. Tack och hej för mig.

I tisdags var jag och såg the Maze Runner med Moa. Filmen var bra, inte så mycket mer att säga om den. men oturligt nog hamnade jag bredvid två tanter som INTE KUNDE HÅLLA KÄFTEN. Alltså ursäkta språket men de kommenterade allt i filmen högt och tydligt. Om man ska säga något om filmen tilll sin kompis så är man åtminstonde hövlig nog att viska. Men icke, de satt och pratade högt och tydligt som att vi alla hade betalat för att höra deras åsikter. Dessutom så hoppade de till varenda gång något läskigt hände och det var otroligt irriterande. I slutet av filmen säger de; nej den här filmen var nog alldeles för ungdomlig för mig. A men ursäkta, nästa gång kanske ni ska läsa vad filmen handlar om. 

 

OM jag hade velat höra deras åsikter hade jag väl frågat dem? Eller? Jag tror att resten av biografen sympatiserar med mig. Asså jobbiga tanter på bio... missförstå mig rätt, det är inte bara tanter som håller på så. Jag stör mig på alla som inte kan sluta kommentera allt i en film. Mitt intresse är inte någon annans åsikter när jag kollar på bio. Jag är ledsen.

För inte alls länge sedan släppte Nico & Vinz sitt nya album (ni kanske känner igen dem för låten Am I Wrong) och jag är heelt dökär. Det heter Black Star Elephant. Jag gillar när det är annorlunda saker i låtar och deras album är ganska inspirerat av afrikansk musik. Rekomenderar det helt klart. Favoritlåten är Runnin'.

Något jag tänkt väldigt mycket på den senaste tiden är vad som är jätteviktigt att tänka på när man fotar för bästa möjliga kvalitéen på bilder. Jag har aldrig varit jättenoga med det förut utan jag har mest lyft upp kameran och tagit bilden och hoppats på det bästa. Nu ska jag inte vara så hemlighetsfull utan det som jag först och främst tänker på är:

Ljuset - Om ljuset är från fel vinkel så förstör det hela bilden. Om det kommer fel så blir skuggorna i bilden jättekonstiga och hela bildkvalitéen förstörs. Det är framförallt när det är riktigt starkt solljus. Det är egentligen enklast att fota hästar när det är molningt ute eftersom att bilderna blir mycket bättre.

 

Samma höjd som huvudet - Jag läste för ett bra tag sen tips från en bra hästfotograf. Hon skrev att om man har kameran på samma höjd som hästets huvud när man fotar den ihagen så blir bilden mycket bättre. Jag prövade det och insåg att det direkt förändrade bildkvalitéen. Det är väl framförallt om man fotar hästar i hagen.

 

Det är några saker som är enkla att tänka på och även väldigt värt det efteråt. Jag tycker definitivt att det förbättrar fotoakvalitéen. Det är så många småsaker man kan göra som förändrar kvalitéen och det är rätt enkelt att tänka på. Jag har verkligen börjat börjat tänka på sånt. Jag tycker även själv att skillnaden är stor.

 Det kom hem några nya grejer från Horze i veckan som jag tänkte berätta lite för er om. Det var tre olika produkter då; svarta boots av mockaimitation, Säkerhetsstigbyglar och ett par sommaridhandskar.Vi kan ju börja med Bootsen.

Jag har många gånger upplevt att folk ska skryta om hur länge de har ridit som om att det på något sätt säger att de är bättre än alla som ridit kortare, men det stämmer ju inte? Det är nästan aldrig så. Det handlar snarare om din egna utvecklingskurva och faktsitk om hur duktig du är. Ett exempel är min kompis Maja. Hon har ridit kortare än de flesta andra (inte mycket kortare utan bara något år) men hon är minst lika duktig som resten av oss. Det stör mig att folk tror att de är bättre för att de ridit längre. Det är verkligen inte så... 

Jag vet inte om de som säger så bara säger så för att de egentligen inte är så jäkla bra utan att de bara vill visa att de är bättre. Fast de inte är det? Det kan ju också vara så att sånna inte tål att någon som har ridit kortare är bättre än vad man själv är. Jaja det är i mina ögon väldigt irriterande med folk som inte kan acceptera att de inte är bäst!

 

 

Som tex nosgrimmor. En bloggare lägger upp en bild där hen rider och hästens näsborrar är lite uppspärrade och nosgrimman kan se ut att sitta hårt , vilket man egentligen inte kan dömma av en bild... "ÅÅÅH HERRE GUD VAD GÖR DU HÄSTEN KAN JU INTE ANDAS!!!! DU MISSHANDLAR DIN HÄST" Halå? Hade hästen inte kunnat andas så hade den varit död och om hen hade misshandlat sin häst så hade det förmodligen synts tydligt. Alltså låt alla rida på sitt sätt. Det är inte konstigt att en häst spärrar upp sina näsborrar. Hästen blir ju trött när man rider och börjar då flåsa. 

Jag tycker vi tar allt det här förlångt. Icke-ridande människor som läser allt det här måste ju tro att vi är galna! Det är ju lite komiskt ;) Hästar är absolut inte gjorda av porslin och går inte sönder av en nosgrimma. Kan inte vi alla bara andas och ta ett steg tillbaka. Alla har rätt att tycka vad de vill och vi behöver inte sitta och hatkommentera på andras bloggar bara för att vi alla inte rider likadant och ser på ridningen exakt likadant. 

 

Själv har jag en väldigt stark åsikt om bett och tycker att man ska lösa alla problem utan alla dessa starka bett (och annan onödig utrustning) men sitter jag och klagar på andra som rider med bett som jag inte gillar för det? Jag behöver inte övertyga hela världen om att det jag tycker är rätt. Kom ihåg att ni får rida på era egna sätt och använda den utrustningen ni vill! Det är bara ni som kan stoppa er själva (och hästen då förståss, haha).

 

Det är ingen som intresserar sig av min vardag. Hur kul är det egentligen att läsa bara om någons vardag? Själv skulle jag nog aldrig läst mina egna inlägg. Det slog mig nu, nästan i den här sekunden, att vi aldrig kommer få fler läsare än de som känner oss om vi bara skriver om vår vardag. Jag vill hitta nya sidor av min bloggning som faktiskt kan intressera någon annan. Visst, ibland kanske det händer någon extra speciell sak men annars känns det i övrigt som att jag bara skriver: Hej, idag är det en tråkig dag... eller Idag satt jag hemma. På vilket sätt skulle det någonsin vara intressant? Mitt svar är: Inget. 

 

Jag vill upplysa er om att min bloggning i fortsättningen kommer att förändras i så stor mån som jag kan, det kanske inte tar huuuuuuuuuuuuur kort tid som helst och innan ni vet ordet av det så skriver jag som min motsatts. Det är en lång uppförsbacke innan jag är där jag vill vara men jag ska försöka, för er skull!

Jag fick en fråga på hur man gör för att få sina bilder med svart bakgrund. Ni kanske kommer ihåg att jag la upp två bilder som jag hade tagit på Nala, Claras medryttarhäst, med svart bakgrund. Jag tänkte nu i en video visa hur man gör men, notera att det är jättedålig volym på min röst så höj till det högsta ljudet som går på er dator då min mic är jättedålig. Jag tror att man ska förstå om man lyssnar så noga som man kan. Och ja, jag låter jätteroligt när jag pratar. ^^

 

» Tänk inte på att få fina bilder och försök inte så himla mycket att få fina bilder. Satsa istället på att ha kul, testa nya vinklar och sätt att fota på. Det blir inte alltid bra bilder speciellt om du kanske inte fotar ur den bästa vinkeln men då vet du det till nästa gång och kan därför pröva andra saker. Ibland kanske du får en superbra bild ur en ny vinkel.