Imorse fick jag beskedet att i förra veckan, tog Pawlo sina allra sista andetag här på jorden. Ett väldigt, väldigt tungt besked. Min första "egna" häst, självklart har han satt stora spår i hjärtat. Pawlo har gett mig så otroligt mycket och jag är evigt tacksam över det. En av de mest personliga ponnyer jag någonsin träffat; så pigg, glad, envis, busig och underbar.

Har allt från minnen som när han bockade av mig på en gräsväg så jag hade blåmärken över hela rumpan och knappt kunde sitta på flera dagar till dressyrpass där allt gick helt perfekt, under vår tid tillsammans. Han var ingen ponny man bara satt upp och red på - han var svår och hade en hel del egna idéer - men när man lyckades hitta knapparna var han helt fantastisk att rida. Både en liten dressyrponny som gick som på räls och en hopponny som med otrolig hoppteknik klippte allt och lite till med inställningen desto snabbare, desto bättre. 

Jag saknar honom. Så sjukt, jävla, cpmycket. Det gör fruktansvärt ont att tänka på att han inte finns mer, att en sådan livsglad och fantastisk häst har fått lämna världen alldeles för tidigt. Det är inte rättvist. 

† PAWLO †
2001-2014