Vi har gått från att motarbeta varandra, ha en dragkamp varje pass och knappt kunna få ett bra språng på 50 cm till att bli placerad med en grym runda i vår 80 debut på bara några månader. I början så gick det verkligen inte, även om jag tyckte att han kunde vara rätt rolig att rida så stack han iväg med mig och var så galet pigg, stark och stressad. Alla språng blev kråkhopp och jag klarade inte riktigt av honom. Efter en hoppträning med Malin fick jag ett tips som gjorde att mycket släppte för oss, helt plötsligt gick det såå mycket bättre! 

Även om det fortfarande kan gå åt skogen ibland, när han är extremt av och på och tjurar ihop, så vet jag exakt hur jag ska rida när han blir extremt taggad och vi har haft några riktiga 'wow'-rundor. Bland annat den senaste tävlingen som låg på 80 cm, den var otroligt lugn och harmonisk. Man märker dessutom att jag lärt mig rida honom bättre genom att titta på hans hoppteknik, han hoppar inte fint om man inte rider honom på ett bra sätt - om man rider slarvigt så slänger han sig bara över och benen flyger åt alla håll och kanter ungefär.

För ett år sedan hatade jag den här hästen och nu står jag här och har ett leende på läpparna bara av att tänka på honom. Det här är verkligen en helt fantastisk individ. Eminem är en otroligt svår häst och det är mycket häst att rida, hela tiden, och jag har inte hittat ens i närheten av alla knappar än. Hoppas verkligen att jag får fortsätta med honom i höst, jag har så mycket kvar att lära!