- Banan är hans favoritmat, han blir helt till sig så fort han ser en banan.

- Han pratar jättemycket, räckte i princip med att jag gick in i stallet för att lämna lite grejer och så gnäggade han när jag kom ut igen.

- När han blir trött i hoppningen så fungerar verkligen inte avståndsbedömningen alls, inte hopptekniken heller för den delen. Dock något som blev bättre på slutet.

- Folk som står på marken tror att han är mer åt det heta hållet men egentligen är han inte så värst pigg, ibland åt det sega hållet till och med.

- Han var nästan helt otittig ute och var inte rädd för något förutom stubbar. Av någon jättekonstig anledning så blev han, de få gångerna han blev rädd, rädd för just stubbar. 

Åh, vad jag saknar honom..