Resan Med Diana
Eftersom alla inte har följt mig förut så tänkte jag skriva om den resa som jag och Diana har haft tillsammansäven om den är väldigt kort. Jag red henne för första gången den här terminen, första lektionen. Det var ett hopppass och jag kände redan då att det här skulle vara en grymt kul ponny att utveklas med.
Det kanske inte såg jättebra ut men det var kul och det var inte helt lätt. Första dressyren gick det helt okej. Men jag red med snodd vilket jag gjorde ett bra tag innan jag började ta av den. Till en början såg det förjävligt ut och jag red henne inte jättebra.
Men det började såsmåningom funka att rida med snodden fast lösare, kändes mer som en typ utav säkerhet att ha den där, för jag var alldeles för rädd för att prova utan. Vad skulle hända då? Skulle det se helt galet ut och jag kanske inte skulle få rida henne mer. Sedan ett pass för Ann så sa jag att jag inte ville ha snodd så då sket vi i den och.... Jag kan bara säga att det gick 1000000 gånger bättre utan, jag behövde helt enkelt bara lära mig att hitta henne med den.
Som ni ser på bilden så hade jag bara snodden där som för att jag var rädd för vad som skulle hända utan den.
I hoppningen gick det stadigt framåt tills jag trillade av henne på en hopptävling och blev själv väldigt osäker på hennes rygg. Så fprt hon springer undan blir jag fortfarande extremt osäker och vill helst inte hoppa överhuvudtaget. Men det har börjat släppa och jag klådde ett stort mål senaste hoppningen; vi hoppade en hel bana utan en enda undanspringning och klarade det skitbra. Ni skulle ha hört mitt glädjerop efter det för det var som att jag kommit över en spärr i min rädsla.
Jag och Diana utvecklas helea tiden som ekipage och jag längtar tills den tiden kommer då jag kan hitta hennes knappar i hoppningen också. Diana är verkligen den bästa hästen i mitt liv och jag har hittat henne i dressyren så sjukt snabbt. Hon är verkligen den typ av häst jag behöver för min ridning!
