Ibland är jag så sjukt glad att jag faktiskt är i den omgivningen jag är i och jag trivs verkligen med  mina vänner, men jag måste lära mig att lägga fokus 1 på dem som faktiskt är där i alla lägen och sluta bry mig om småtjafs. Det är väll nu allas rätta jag visas, sådär i tonåren. Det är nu man faktiskt ser vika som går och lita på och vilka som springer runt som små gamar efter alla uppmärksamhet genom att sprida skit åt alla håll...

Känns som att vissa vet man att man kan lita på. Vissa känner man inte så himla bra att man säger vad som helst, men de är personer som kan komma en närmre och som man faktistk tyker om att vara med. Sedan finns det dem som man vet att den här kommer sprida allt, den bryr sig egentligen inte om mig och den bryr sig mest om sig själv.

 

Viktigt för mig när det faktiskt kommer till mina närmre vänner är att det inte är egotrippade för det är så galet jobbigt. Tänk er själva när man bråkar, och en sådan "vän" bara bryr sig om sitt välmående och kan inte be om ursäkt. Jag vill gärna att de ska visa för mig att de vill vara med mig och att de alltid finns där. Själv är jag väldigt flummig och tycker om att skratta med folk. Kan säga att alla mina närmare vänner är flummiga personer som faktiskt kan bjuda på sig själva. 

Mina bästa, ni vet precis vilka ni är. Ni ska ta åt er all värme som kommer från orden; Ni är bäst ♥ Jag älskar er! Jag vet inte vad jag skulle göra utan er som lyser upp min dag varje gång jag mår sämmre. Det är verkligen inte så att bara de som är med på bild räknas! Tex Tova, hon står mig nära men jag har inge bilder på oss två och jag kan inte ha huuur många bilder som helst i ett inlägg.