Emelie Sturk (Presentationsinlägg uppdaterat 18/11 2014)

Hej allihopa! Jag är en tjej född 1999. Jag bor strax utanför Stockholm på en ö vid namn Lidingö. Jag började rida när jag var 6 år och red då på en ridskola vid namn Helgesta Bodarna. När jag hade gått ett halvt år i fyran så flyttade vi hit, till Lidingö, och jag började rida på Stockby Ridskola. Det är tack vare Stockby som jag har fått så otroligt fina vänner! Vi är ett litet gäng med tjejer i samma ålder och det känns som min andra familj. Just nu rider jag två gånger i veckan. Ena gången är på onsdagar i nivån p7. Det är högsta nivån, det finns från p1-p7. Andra gången i veckan rider jag i kombispecialen. Det är en träningsgrupp där man varannan vecka har hoppning och varannan vecka har man dressyr. Jag rider även minst två gånger i veckan på en islandshäst i ett privatstall här på ön.
 
En ponny som jag aldrig kommer att glömma är Zimba. Han var den första ponnyn jag fäste mig för på Stockby. Han är en b-ponny med ett hjärta av guld. På honom startade jag min första klubbtävling i både dressyr och hoppning. Han har lärt mig ett och annat och jag kommer alltid att tycka om honom på ett alldeles speciellt sätt. Men pågrund av hans storlek och det faktum att han inte går med i mina ridgrupper så rider jag honom alldeles för lite nu. Jag och Zimba ↓
Sedan efter Zimba hade jag väldigt svårt för att fästa mig vid någon annan ponny eftersom att jag inte riktigt ville släppa honom och acceptera att det va över för oss. Men slutet av vt 2013 kom en ponny vid namn Diana. Jag började rida henne i kombispecialen och det fick mig att fästa mig vid henne väldigt fort. Hon är en väldigt fin ponny i både hoppning och dressyr och är genomsnäll i spiltan. På vår första (och enda) hopptävling flög jag av och efter det gick det bara neråt för oss. Jag blev allt nervösare i hoppningen och hon sprang undan på varenda hinder hon fick chansen på. Så efter en hoppkurs i vintras då Diana snubblade över ett hinder och jag gjorde en kullerbytta av så bestämde jag mig för att jag ville hoppa en säkrare häst så att jag kunde bli en säkrare ryttare. Nu har jag börjat rida henne igen i kombin och det gå väldigt bra för oss. Jag har än så länge varit med i en 50 cm clear round med henne och vi var felfria. Jag har valt att inte tävla med henne då jag inte vill göra om samma misstag igen. Jag och Diana ↓
En ponny som hjälpte mig att bli säkrare i hoppningen är Oliver. I början ville inte alls rida honom då jag tyckte han var så otroooligt trååååkiiiig... Jag kämpade men var nästan alltid missnöjd och tyckte att det kändes tråkigt ibland. Men sedan så började jag lära mig rida honom på riktigt. Jag lärde mig att få igång hans extra energi i hoppningen och jäklar vad kul det blev då. Jag kämpar fortfarande med honom i dressyren. Visst, jag kan få honom att gå helt okej men jag vill verkligen lära mig att få till det där lilla extra på honom vilket verkligen är en utmaning för han är inte den ponnyn som överpresterar. Vi har startat några hopptävlingar tillsammans men jag har alldeles förmycket hoppnerver. En tävling hade vi den näst bästa tiden och rev första hindret i omhoppning och de övriga två så har vi inte tagit oss till omhoppning. Jag har ridit honom på ponnycupen och vi har varit felfria varje gång. Jag Oliver och jag ↓
Fidla, som är min medryttarponny, rider jag två bestämda daga i veckan. Ibland händer det att det blir någon extra gång. Jag har inte varit medryttare på henne jättelänge. Jag håller också på att hoppträna henne vilket går rätt så bra just nu. Vi kämpar på i alla fall. Hon är en väldigt snäll islandshäst som är mysig och tycker om det mesta. Det gör det väldigt enkelt för mig att hon har en så positiv inställning, framförallt när jag hoppar henne. Jag och Fidla ↓
 

Katrinne

Kul att ha hittat in till bloggen och det var ju toppen att få läsa en liten presentation! :)

Svar: Hahaha alltid 👍😊
kombiryttarna.blogg.se

2014-11-18 @ 20:42:56
URL: http://ryttare.blogspot.se

Namn:
V.I.P?

E-mail:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback