Hoppning / Dressyr

Sadel / Barbacka

Remont / Aachen

Brun / Fux

Pigg häst / Seg häst
Pajas / Magnifique

Häst som lätt krullar ihop sig / Häst som lätt går med huvudet i luften
Ponny / Stor häst
Hopptävla / Dressyrtävla

Hackamore / Bett

" 3 hästar som du tycker om att rida på Stockby, förutom Bisa? "
Dressyr: Matilda, Molly, Pixel.
Hoppning: Little May, Nugget, Oliver.

" 3 favoritfilmer? "
The Hunger Games, Catching Fire och förhoppningsvis snart Divergent, höhö.

" 3 favoritmärken inom ridsporten? "
HV Polo, John Whitaker, Spooks.

" 3 bästa egenskaperna hos Bisa? "
Ärlig på hinder, arbetsvillig och världens snällaste att hantera.

För några veckor sedan blev jag fadder på hästen Magnifique. En häst som jag tyckte och tycker är otroligt vacker. Jag bytte bort Santina, en häst jag tog hand om i drygt ett år som jag älskade väldigt mycket, för att börja sköta om "Maggan" istället. 

 

I början var hon så snäll, jag kunde stå och gosa med henne i evigheter och hon var verkligen gullig. Men sedan blev det värre, steg för steg. Började med att hon tittade lite grinigt på mig när jag borstade på ett särskilt ställe, men var snäll annars. Nästa gång var hon lite småtjurig när jag började rykta men sedan gav hon sig. Gången efter det så var hon tjurig hela tiden. Och nu har det gått så långt att sist när jag och Emelie borstade henne så var det första hon gjorde hugga efter mig, sedan hota att sparka och till sist resa sig när vi sa till henne. 
Jag tycker väldigt mycket om den här hästen men numera så är det läskigt att hålla på med henne. Hon är stor och det är obehagligt att hon är så här sur helt oprovocerat. Det hade varit en sak om hon börjat hålla på eftersom att jag blev rädd och backade undan, så hon helt enkelt utnyttjat mig, men nu har jag varit lugn, bestämd och konsekvent. Eftersom det bara blivit värre och värre så pass snabbt undrar jag hur det kommer bli nästa gång? Och gången efter det?

Om du lägger ner kameran hela tiden så är det lätt att du missar en bra bild. Om du fotar i en hage kanske en häst reser sig, om du fotar en ridbild kanske hästen går helt perfekt några sekunder, om det är ett porträttbild du är ute efter kanske hästen ställer sig på ett coolt sätt och listan fortsätter. Ta inte ned kameran en sekund, det är så lätt att missa det där perfekta ögonblicket då!

♥ Våga testa nytt

Sätta dig ner, vrida kameran lite, pröva en annan redigeringsteknik. Kanske lyckas du hitta ett sätt som får bilderna att bli helt amazing! Men däremot så tycker jag inte att man ska överdriva det, då det ofta blir motsatt effekt på bilderna (=helkassa). Man måste vara noggrann med att hästen inte ska få felaktiga och fula proportioner, vilket t.ex sker om man fotar underifrån.

♥ Tänk på ljuset
Det här gäller visserligen alla bilder man tar, men om man inte är väldigt noggrann och duktig så blir motljusbilder sällan bra. Det är lättast och blir oftast bäst bilder om man fotar med ljuset i ryggen. Men däremot, om man lyckas med en motljusbild så blir det ofta en bild som är riktigt to die for. Dock måste det nästan vara en solnedgång då. Trots det så skulle jag rekommendera att fota med ljuset i ryggen.

Jag är uppväxt på Stockby och det är där jag har lärt mig i princip allt jag kan idag, det är som ett andra hem för mig. Men det måste ju finnas anledningar till att jag har stannat kvar på det här stallet i alla dessa år och fortfarande är nöjd med tillvaron, helst skulle jag vilja ha en egen häst men alltså - om jag ska rida på en ridskola, så ska det vara den här! Men varför är Stockby Ridskola så bra då?

Först och främst så finns det verkligen hästar för alla. Pigga, busiga, sega, snälla, yngre, äldre, hoppglada, duktiga i dressyr och så vidare. Det finns drygt 40 hästar på vårt stall, så kan säga att det nog finns en häst för alla. Förutom hästarna så är tränarna väldigt bra och även här så finns det några stycken, så passar man inte med en så finns det någon annan som man fungerar bättre med.

Men det är såklart inte bara på grund av hästarna och ridlärarna jag rider på Stockby. Jag älskar vår anläggning, den är så himla mysig och känns inte så industriell som vissa ridklubbar kan kännas. Dessutom är det inte så farligt stort, utan det är nära till allt. Det finns ju två ridhus, vilket är till stor fördel på tävlingar, och så en paddock som vi inte rider i så ofta. Det enda som skulle kunna bli bättre är att hästarna står i spiltor, men till våren så kommer det nya stallet bli färdigbyggt vilket betyder att alla stora hästar få boxar och såsmåningom hoppas jag att ponnyerna också får det! 

Fast den allra största anledningen att jag har stannat är nog stämningen. Alla känner alla, är schysta och hjälper varandra. Man känner sig alltid välkommen, hoppas och tror att även de mindre barnen känner så!

Det som tyvärr är lite tråkigt är att vi inte får åka ut och tävla utanför stallet, bara någon gång per år när det är sommarhoppet ute på ett annat stall på Lidingö.. Men vi överlever!

~ http://tyrashastar.se

~ http://dressyrponny.se
~ http://tildaakesson.horseworld.se

Dessa bloggar ovan läser jag dagligen, sedan så kikar jag inte på andra bloggar såsom Sara Fryks, Ida Woxlins, Nellie Berntssons osv  när jag kommer ihåg och har tid. Läser såklart även mina kompisars bloggar. Tipsar verkligen om att kika in på bloggarna ovan om ni inte redan gjort det, grymma!

Jag är ganska kräsen när det gäller tränare, tycker inte det är kul att rida för tränare som man inte passar ihop med. Man lär sig inte så mycket och det fungerar inte bra, helt enkelt.

• Lyssnar på mina tankar och åsikter.

• Inte stå och skrika på mig när jag gör fel, utan säga till på ett snällt sätt.

• Ge beröm.

De här tre punkterna är de absolut viktigaste sakerna, är inte en tränare så här så byter jag direkt. Klarar inte av personer som skriker på mig, då får jag bara dåligt självförtroende, men självklart ska h*n kunna säga till om jag gör fel. Då är det såklart även viktigt att tränaren säger vad jag ska göra bättre. Samma sak med beröm, jag vill kunna få beröm om det går bra och jag gör rätt. 

- Jag har ridit alla ponnyer på Stockby förutom Diana?

- För ett litet tag sedan så hade jag svårt för att hoppa lite piggare hästar då jag höll in så mycket att sprången blev knas, men nu går det faktiskt jättebra att hoppa sådana hästar med?

- Det absolut värsta jag vet är när folk ska rätta en så fort man gör något liitet misstag? Så fruktansvärt irriterande.

- Jag använder väldigt sällan sporrar? Endast någon gång ibland om jag tävlar hästar såsom Oliver, men annars så ligger de bara i skåpet och skräpar i princip..

Jag har bloggat i flera år på en herrans massa bloggar, tror inte ens att jag minns alla om jag sa vara ärlig. Men den blogg som jag haft allra längst var Ponnysmurfarnas, en blogg jag drev med en tjej som heter Lina. Den bloggen hade vi i ett och ett halvt år och på slutet så var den faktiskt relativt stor (iallafall för mig). Efter det har jag inte riktigt hittat det där suget för att orka blogga på en blogg, har testat att blogga med några personer, testat att blogga själv osv men inget har känts 100 % rätt. Nu, äntligen, känns det som att jag har hittat bloggen och personen jag faktiskt vill blogga med. 

För att jag ska kunna blogga på en blogg en längre tid så behöver jag blogga med någon annan, har sedan länge gett upp idén att blogga själv. Det är inte jag; jag vill samarbeta med någon, bolla idéer och växa tillsammans. Därför är det otroligt viktigt att jag hittar någon som vill samma sak och är lik mig. Emelie och jag är bra vänner, bloggar på ett likt sätt, strävar mot samma mål - tre saker som talar för att vi två kommer kunna lyckas ihop.
Förutom det jag skrivit ovan så är själva bloggen viktigt. Man måste trivas med sitt bloggnamn, design, portal och allt annat som hör till. Annars är det så lätt att man tappar suget och slutar. Det är verkligen värt den där extra timmen att kolla upp om det inte finns något bättre bloggnamn, att lägga till några mer detaljer på designen, skaffa en åsikt om vilken bloggportal som är bäst för dig innan du skapar bloggen!

Än så länge trivs jag superbra på den här bloggen och jag tror och hoppas att Emelie känner likadant. Det är så viktigt att trivas på sin blogg, gör man inte det så tröttnar både bloggaren och läsarna.