Först ut var Diana. Det gick riktigt, riktigt bra när jag red fram, fick jättemycket beröm från hon som stod på framhoppningen och hon sa att det såg jättefint ut. På banan var hon lite tveksam, rätt seg och de flesta sprången blev inte så fina, men hon hoppade allt och jag tycker hon var jätteduktig! Felfri där alltså.

Eminem då... Det kändes dåligt på framhoppningen, som vanligt. Finns inte så mycket att göra åt det. I grundomgången var han fin, i början lite seg och sedan blev han bara mer och mer taggad. Felfri i grunden utan några större missar, han hoppade jättefint och jag tycker att jag red väldigt bra faktiskt. 

Jag gjorde misstaget att satsa alldeles för mycket i omhoppningen, skulle ha hållt ihop honom mer och inte bara låtit honom bli så fruktansvärt taggad som han blev. Fyra av fem hinder gick bara bra, det gick alldeles för fort men över kom vi. Mot femman red jag världens sämsta väg och glömde ytterhjälperna helt, så han sprang förbi. Tappade stigbyglarna och tänkte att, äsch, det gör väl ingenting, så jag red på igen och jag vet faktiskt inte riktigt vad som hände där. Han hoppade stort tror jag, jag tappade balansen liiite åt sidan och han är otroligt känslig för sådant. Han fick panik iallafall och stack, så jag hade inte mycket till chans och ramlade av. MEN det var efter mållinjen och jag blev inte utesluten!! Förstår ni min lycka alltså. 4 fel i omhoppningen alltså. ;)

 

Där och då mådde jag inte dåligt alls, så jag tyckte det var liiite onödigt när jag blev tvingad att sitta ner i kanske 5-10 minuter och prata med Malin och Catta. Har antagligen fått en lätt hjärnskakning, stukat till ena fotleden på något sätt och har blåmärken lite här och var. Seeegt..