Hemma från Karlshem

Nu har jag kommit hem från Karlshem och det har varit sjuuukt slitigt och tufft. Var i stallet vid 7 på morgonen och var inte klara i stallet förrän runt 10 på kvällen vissa dagar. I princip inga raster alls. Mina fötter värker och jag har ont lite här och var. Vet ni vad? Det var värt det tusen gånger om. SÅ kul och underbart. Jättehärliga människor som lyckades stå ut med mig, jättesöta ponnyer och gulliga barn. 

Men det allra bästa har jag inte ens kommit till än. Jag har fått träffa och rida på Silver. Två gånger. Hade inte en tanke på att han kunde vara hemma men det var han och ni anar inte hur lycklig jag är som fick rida och pyssla lite med honom. Sååå långhårig, såg ut som en liten isbjörn. Tror och hoppas att han kände igen mig lite iallafall. Innan jag skulle rida första dagen la han upp mulen på min axel och stod så i kanske fem-tio minuter, halvsovandes. Då var det väääldigt nära till tårarna kan jag säga, älskade älskade älskade ponny, fy vad jag älskar honom.

Ridpassen gick bra iallafall, han kändes lite nervösare och stissigare än vad han var på Gunboda. Ibland var han riktigt fin och avslappnad så jag är ändå nöjd. Han testade mig lite och tjafsade emot, särskilt i början och när jag gjorde något som var lite "jobbigare". Jag sa till honom ibland och ibland väntade jag bara ut honom, lät honom hålla på tills han tröttnade, och sedan skötte han sig. Tror att det hade lite med sadeln att göra också om jag ska vara ärlig, inte bara dumheter.. Finaste Silver..
 
 
 


Namn:
V.I.P?

E-mail:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback