Idag så var jag som sagt ute hos Bellissa och det var hur mysigt som helst. 

Red inget avancerat, det var bara skritt som sagt så red lite böjda spår och skänkelvikning. Efter ett tag så kände jag att det blev lite tråkigt och började fundera på om jag inte skulle ta tjuren i hornen och rida ut en sväng. För er som inte visste det så är Bellissa extremt svår att rida ut på, hon bockar, stegrar, sticker osv (rejält) och jag har aldrig ridit ut på henne själv innan då hon blir extra jobbig då. Efter lite vägande fram och tillbaka tänkte jag att det var bättre att få det överstökat, så jag gav mig ut på en skrittrunda. Jag red visserligen inte så långt men det gick SÅ bra och jag är fruktansvärt stolt över henne! Jag satt och nynnade på en låt hela vägen vilket måste fungerat då hon var väldigt avslappnad. En gång hoppade hon till lite och tog några travsteg, men det var också det enda. Skrittade lite till på långa tyglar på banan sedan också och kramade om henne rejält. 

 

Sedan tog jag in henne i stallet, gav henne mat och borstade. Hon var jättegosig och social, finns ingen bättre känsla än när hon kommer och ska pussas. Det här ses nog som en väldigt liten grej i mångas ögon men för mig var det ett väldigt stort framsteg. Bellissa har svårt för att lita på nya människor och det tog väldigt lång tid innan hon ens lät mig klappa henne på huvudet. Att jag nu till och med har kunnat lämna gården själv utan några större problem och att hon faktiskt blir jätteglad när jag kommer är en häftig känsla. Fy vad jag älskar den här hästen alltså. ♥