Den här bilden som Tova la upp iförrgår fick mig att tänka på en sak. Ni som rider på ridskola kommer känna igen det här, och jag vet att det förekommer även bland privatryttare, dock inte lika mycket. Men det jag tänkte säga var är hur mycket vi hackar på varandra. Väldigt många (även jag kan göra så) fokuserar alldeles förmycket på hur alla andra rider osv. Jag vet med mig själv att jag brydde mig mycket förut men inte längre riktigt. 

 

Halå allihopa! Det spelar ingen roll vilken nivå man rider på, sålänge man är tillräkligt passionerad så kan man bli hur duktig som helst. Vi hästtjejer måste verkligen rycka upp oss, vi måste sluta se hur alla andra rider och sedan hacka ner på dem. Vi måste börja se glimten i ögat istället. Vi måste berömma de duktiga.

 

Är detta något som förekommer mycket på din ridskola eller i stallet där du har din häst? Hmm... Jag måste säga att jag avundas de ryttare som bor på en hästgård, slippa alla dömande blickar från läktaren.